

Boken Bohusläns Flora hade just gått till tryck, när fynden strömmade in. Aldrig tidigare har tre nya fynd för landskapet gjorts på mindre än 14 dagar.
Vit mursenap Diplotaxis erucoides .
Erik Ljungstrand fann den 28 juni vit mursenap vid Backaplan i Backa socken, Göteborg. Arten har under de två senaste åren blivit sedd på några platser i Göteborg, alla i Västergötland, men dök nu upp i Bohuslän.
Röd andmat Lemna turionifera .
Under en exkursion den 6 juli ledd av Tore Mattsson på Mollön i Mollösunds socken, Orust fann Erik Ljungstrand röd andmat i ett sumphål. Han har tidigare funnit arten som ny för Sverige i Västergöland.
Lundgamander Teucrium scorodonium .
Dagen efter, det vill säga den 7 juli fann Eva Andersson lundgamander i gästhamnen i Mollösund, Orust. Det är osäkert hur arten hamnat där, men den kan omöjligen ha planterats där enligt Tore Mattsson, som besökt platsen. Antingen har den självsått sig från odling eller också har den på något sätt följt med seglare från norska Sörlandet, där arten växer naturligt.
Oväntat växtfynd fynd på svampplockning En liten sväng till Hjärtums grustag för fina soppar brukar vara givande en höst som denna, jojo, men vad finner man mera? En växt som förvisso har svampaktiga foderblad men som på grund av sin ringa storlek näppeligen passar i stuvningen. Känd från floran men aldrig tidigare sedd i Bohuslän vad jag vet, Illecebrum verticillatum på svenska Broskbägare eller Glimmerört. Växtplatsen är som sagt belägen i ett gammalt grustag, närmare betämt en liten hästhoppbana med två små träningshinder. Cirka 40 plantor kunde räknas in i det fuktiga sandspåret som hästarna gått. Platsen har inventerats tidigare och då som nu hittas dvärglin, klotpyrola och borsttåg (J. squarrosus). Det troliga är att Broskbägaren kommit med hästarna på något vis, växtplatsen i Mölndal lär ju också ha anknytning till dessa djur.

Den 1 juli vandrade jag (Kjell Emanuelsson) på en myr på nordvästsidan av Kynnefjäll i Naverstads socken. Jag var ute efter att hitta skvattram och gick därför på myrar men fann i stället handnycklar med smala, ofläckade blad som visade sig vara mossnycklar Dactylorhiza sphagnicola, ej tidigare känd i Bohuslän. Vid ett senare besök tillsammans med Ingemar Jonasson och Evastina Blomgren räknades ca 30 blommande (en del nu överblommade) exemplar in.

Myren har inget namn på kartan men ligger söder om Rörmyrsberget. Enligt Flora på Dal finns arten i Dalsland inte så långt från den aktuella lokalen.

I slutet av juli fick jag (Evastina) ett mejl från Lars Ferm, som bor i Uppsala men har sommarställe på Bokenäset, om ett märkligt fynd han gjort längst norrut på Rörö i Öckerö kommun. Det rörde sig om marskgräs, som förut inte är känt från Sverige. Inte förrän den 14 augusti hade Erik Ljungstrand och jag tid att ta oss dit. Det var inte svårt att hitta gräset som växte på ett lerstrandsfragment mellan strandklippor. Beståndet var cirka 7 kvadratmeter, så förmodligen har gräset stått där ett antal år utan att bli upptäckt. Närmaste växtlokal är Læsø i Danmark, så här har vi återigen en invandrare från Danmark. Erik har bestämt gräset till engelskt marskgräs Spartina anglica.


Bild: T.v. Mörholmen, t.h. Gråa holmarna
Inventerarna på Syd- och Nordkoster har haft dålig tillgång till båt, vilket visat sig i att många öar i Kosterarkipelagen inte blivit besökta under inventeringen. Därför hyrde vi in oss under fyra dagar i en stuga på Kostergården och fick tillgång till både båt och båtförare från Västkuststiftelsen. Det var Kent Wilhelmsson, tillsynsman i Strömstads kommun, som var med oss dessa dagar. Tyvärr fick vi återbud från några deltagare och fick på kort varsel inte tag i några andra, så det blev bara Kjell Emanuelsson och jag (Evastina), som var där. Det blev naturligtvis färre öar besökta på det viset, men tack vare det mycket goda vädret och långa dagar i fält blev resultatet ändå lyckat.

Bild: Bohusranunkel, Ranunculus cymbalaria, på Bockholmen
En ny lokal för vardera av de rödlistade arterna martorn, ostronört, bohusranunkel och honungsblomster samt en mängd lokaler för stolt trampört blev resultatet. Dessutom fick vi tips om och fann rosenrot på Ramsökalven. Närmaste fynd söderut är på Ramsvikslandet. Naturligtvis fylldes rutorna på med många lokaler för vanligare växter också.

Den 21 oktober upptäckte undertecknad rostbjörnbär (Rubus pedemontanus) på Orust. Närmare bestämt i Stala socken, där ett rejält bestånd påträffades efter en vägkant 450 meter OSO om kyrkan. Det visade sig sedan att björnbäret fanns på ytterligare några sublokaler i närheten. Bestämningen kontrollerades dagen efteråt i fält av Erik Ljungstrand och via belägg av Alf Oredsson. Mer om fyndet finns att läsa i Vrivrånge nr. 28 (2-06)
Olle Molander, Henån


